Livet är som en bergodalbana, och för oss alla har livet en början, sina ner och uppgångar, och ett slut. Jag är erfaren av det själv. För mig anses det naturligt, men ibland så undrar jag om livet bara inte kan förbli bra, för alla, en dag. Det vore så skönt, men det tillhör väl inte livets gång. Ingen har sagt till mig att det ska vara lätt att leva, men jag kan ibland undra varför vissa personer ska drabbas av allt, medans andra inte behöver vara med om några svåra situationer i sitt liv över huvud taget. Självklart är det inte så, ingens liv är som en dans på rosor, men vissa har det lite bättre än andra. Och har du det så var glad, är du en person som varit med om svåra stunder, men som för tillfället känner att livet är på topp, glädjs åt positiva tillfällen och våga vara glad. Mår någon annan i din omgivning dåligt, visa ditt stöd och få den på topp igen, för nästa gång är det kanske du som faller. Och då kanske det är du som behöver lite hjälp på vägen, och en utsträckande han. Liksom ett famntag, ett par kloka ord, eller bara ett närvarande från en person. Samt få känna att någon bryr sig, och att man är värdefull. Liksom vi alla, liksom du!

. Malin